Gråvita skyar, tandläkarväder
Halv entusistisk, men nöjd.
Ibland behöver man välla ur sig allting. När man har gjort det några gånger och klockan har tickat så känns det lite bättre. Tiden har gått vidare, och liksom jag med den.
Man har grävt ner sig så djupt att man tillslut inser att det var lite väl. Och så tvingar man sig upp.
Fastän det inte alltid är jättestadigt, så står man kvar.
Tandläkarväder, ett ord som jag gillar. Men det innebär det halvslask, grått, gå med fötterna släpandes lite efter, i alla fall för mig. Det fina med tandläkarväder är att musik, minnen och mys sitter ihop med ordet.
Och mys sitter för mig ihop med bilden nedanför.
Vi har solen i ögonen
Som att börja se igen.
Inte jätteklart, men ändå mer än tidigare.
"Vi är änglar med blickarna högt i det blå
Vi är dom som förlorar men jublar ändå
Vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på
Vi har solen i ögonen
Och spilld mjölk överallt
Det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt"
Det fladdrar till som i en dröm
Många år sedan. Känslan gör sig påmind.
Känslan av att helgen är nära.
Minnet av klorlukten efter stunden i simhallen.
Lakritssmaken efter salta katten tabletterna från fredags bingon på fritids.
Lukten, ljudet, männsikorna. Samma sak varje fredag.
Vi längtade inte bort. Njöt av nuet, men ändå med vetskapen om vad som väntade.
Och det var något bra.
Disco, hårspray i rött, grönt, silver.
Musiken och spännningen.
Bullens korv, sura godisar.
Samma sak, samma människor.
Lite senare. Men ändå fredag.
Mörker, tacos, musik.
Inget disco. Inget hårspray. Inte samma människor.
Inte spänningen, men ett skönt lugn att njuta av.
Ännu några år senare.
Annan plats. Andra människor.
Förändringarna är lite för många och stora för att ge precis samma känsla.
Det är för långt ifrån fredagsbion.
Men minnena är starka.
Längta tillbaks? Kanske inte ändå.
Lär sig, vänjer sig och glädjer sig.
Det är fortfarande nära helg.
Och klorlukten, lakritssmaken och tacosen finns kvar.
"Det fladdrar till som i en dröm."
Dom tomma stegen
Har du kastat några stenar i djupet och sett dom singla ner i spiraler?"
"Jag är en barkbåt som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning"
-Lars Winnerbäck
Ibland blir allt bara konstigt rörigt.
Men jag tycker om dom här raderna av Lasse.
