Nåt som inte var IKEA, nåt som inte hade lösningen i kanten

Det har snöat. Vita flingor har singlat och öst ner från en mörk himmel.
De har döljt marken. De har täckt gräs, blommor och löv. Sådant som alltid är där utan att vi ser det.
Hur vet vi att de är där då? Äh, de är helt enkelt det.
Men jag har letat, försökt hitta rötter. Mina rötter. Släkt. En värld som har varit ganska dåld för mig under hela livet. Jag har försökt sopa undan snön. Och jag har trott att jag har lyckats. Det kanske inte var så egentligen.
Men jag hittade massa annat under snön också. Ett land, ett språk och människor.
Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Men det behöver inte betyda jord och gråa stenar.
"Bakom varje hög av sand finns guld för den som letar" -Lasse W.




Välsignad december står för dörrn och livet längtar

Det kanske är pausen från verkligheten. Eller en djupdykning i den.
Jag vet inte, men något har gjort att det har vänt.
Det är första advent och jag lever lite som i en snökula.
En skyddad verklighet? Inte för fem öre. Men det är mysfaktor tusen. Det kan inte kännas så mycket mer filmaktigt än att gå på stan i folk- och snöyra bland sjungande rödklädda musiker.
Skillnaden är att just idag drömmer jag mig inte bort utan lever helt i min verklighet.
Och det känns bra.





Bara blandar ut sin tid med lite te

Jag är inte säker på vad, men nånting är det.
En mysig känsla. Någonstans en längtan efter jul.
Höstvemod skulle jag vilja kalla det. Men när jag slog upp vemod stod det dysterhet, melankoli.
Nej, jag är inte melankolisk. Snarare nostalgisk. Som om det skulle vara nåt nytt.
En konstig dag med minnen som finns och inte gör det.

Och ikväll spelar Håkan Hellström i Scandinavium. Jag vet inte vad som hänt, men han har växt i mina ögon, eller öron är det ju egentligen.
Det är nog det att jag helt enkelt är väldigt imponerad av personer som brinner så emormt mycket för något.
Ingenting kan komma emellan. Det finns en gnista i ögonen, en passion i rösten. En evig kärlek.
Och just kärlek till musik är något stort. Beundransvärt.
Det är Lars Winnerbäck, Jill Johnsson, Anna Stadling, Lisa Ekdahl och Jens Back, bland många många andra.
Några av dom är de fina männsikor som jobbar på Kulturverkstan och som gjorde det när jag spelade där.
Kärlek = musik.

Musik kanske också är en anledning till mitt nostaliska hösthumör. På ett positivt sätt.








Gråvita skyar, tandläkarväder

Städning. Bakning. Sådant som hör ihop med detta väder.
Halv entusistisk, men nöjd.
Ibland behöver man välla ur sig allting. När man har gjort det några gånger och klockan har tickat så känns det lite bättre. Tiden har gått vidare, och liksom jag med den.
Man har grävt ner sig så djupt att man tillslut inser att det var lite väl. Och så tvingar man sig upp.
Fastän det inte alltid är jättestadigt, så står man kvar.

Tandläkarväder, ett ord som jag gillar. Men det innebär det halvslask, grått, gå med fötterna släpandes lite efter, i alla fall för mig. Det fina med tandläkarväder är att musik, minnen och mys sitter ihop med ordet.
Och mys sitter för mig ihop med bilden nedanför.


Vi har solen i ögonen

Som att börja se igen.
Inte jätteklart, men ändå mer än tidigare.

"Vi är änglar med blickarna högt i det blå
Vi är dom som förlorar men jublar ändå
Vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på

Vi har solen i ögonen
Och spilld mjölk överallt
Det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt"


Det fladdrar till som i en dröm

Många år sedan. Känslan gör sig påmind.
Känslan av att helgen är nära.
Minnet av klorlukten efter stunden i simhallen.
Lakritssmaken efter salta katten tabletterna från fredags bingon på fritids.
Lukten, ljudet, männsikorna. Samma sak varje fredag.
Vi längtade inte bort. Njöt av nuet, men ändå med vetskapen om vad som väntade.
Och det var något bra.
Disco, hårspray i rött, grönt, silver.
Musiken och spännningen.
Bullens korv, sura godisar.
Samma sak, samma människor.

Lite senare. Men ändå fredag.
Mörker, tacos, musik.
Inget disco. Inget hårspray. Inte samma människor.
Inte spänningen, men ett skönt lugn att njuta av.

Ännu några år senare.
Annan plats. Andra människor.
Förändringarna är lite för många och stora för att ge precis samma känsla.
Det är för långt ifrån fredagsbion.
Men minnena är starka.
Längta tillbaks? Kanske inte ändå.
Lär sig, vänjer sig och glädjer sig.
Det är fortfarande nära helg.
Och klorlukten, lakritssmaken och tacosen finns kvar.
"Det fladdrar till som i en dröm."


Dom tomma stegen

"Har du vandrat dom tomma stegen utmed orons kanaler?
Har du kastat några stenar i djupet och sett dom singla ner i spiraler?"

"Jag är en barkbåt som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning"


-Lars Winnerbäck


Ibland blir allt bara konstigt rörigt.
Men jag tycker om dom här raderna av Lasse.


Här har hösten börjat tidigt




Artonde september.
Regnet smattrar mot fönstret.
Den tomma stranden ekar höst. Höga, kraftfulla vågor slåt mot klipporna.
Vinden är så stark att man nästan kan luta sig mot den.
En kopp varm oboy känns bra mycket mer lockande än en handduk och bikini.
Nu har sommaren blåst bort. Helt och fullt.
Jag försöker acceptera det.


Tro på drömmar, ta ett kliv. Vält den värld du lever i.

Det som håller oss vid liv

"Månen, himlen och dess stjärnor
Kommer alltid vara kvar, kommer alltid finnas där
Trots nätternas svärta
Så även kärleken, min vän
Och dom som söker efter den
Om igen, om igen
Alla hoppfulla hjärtan

Så fortsätt längta, hitta mod
Våga hoppas, våga tro
Tro på drömmar, ta ett kliv
Vält den värld du lever i
Och var en galning, var naiv
Det är det som håller oss vid liv"

-Peter LeMarc





Inspiration, hopp och längtan. Låttexten ovanför är fullt av det.
Och det är de här otroliga bilderna också.
För ännu mer: http://www.stumbleupon.com/su/2J2N6n/yourbadneighbor.posterous.com/fw-waves-of-hawaii-amazing-photos



Tidvis

Ena sekunden är allt alldeles stilla.
Ett lugn sprider sig över platsen. En plats jag känner, där jag är trygg.
Lagom utstängd från den omvärld som annars omringar mig. 
Som i stormens öga.


 
Andra sekunden kliver jag ut från ögat.
Ut till en ny plats. Det är soligt, jag är i vattnet och blir träffad av en oväntad jättevåg.
Kontraster.



En version av min berg-och dalbana. Mitt liv.


Do what your heart decide

Ibland blir man bara förvånad, lycklig, imponerad, spontan, flummig och väldigt, väldigt glad.
Det är det som är sommar.
Det är kärlek.
















När sommaren kommer, bättre dar min vän

"När sommaren kommer ska jag visa dig bättre dar
När natten är varm och himlen är lila och klar
Då reser vi bort då tar vi oss tiden det tar
När sommaren kommer jag lovar dig bättre dar"
-Lars Winnerbäck

Semester, på riktigt. Åka bort, långt hemifrån och bara vara.
"Det finns en tätort på en slätt, ett kyrktorn sträcker sig mot himlen"
Så kom äntligen dagen som jag längtat efter i ett halvår.
Vi åkte till en tätort på en slätt och det blev en helt underbar dag.
Köande i många timmar, det bästa köande man kan göra tror jag.
Väntan tillsammans med människor med samma mål, samma väntan.


Melissa Horn gjorde en fantastisk inledning på en hur-bra-som-helst konsert.


Världens bästa Lars Winnerbäck gjorde den 8:e juli 2010 till en av de absolut bästa dagar i mitt liv.




Världens bästa början på en jättehärlig semester!











När det blir varma sommardar

Sommarlov. Tiden som jag längtat efter så länge, är äntligen här.
Det är varmt. Det är glädje, lycka och något speciellt med livet.
Ja, vad ska man säga?
Jag är en sommarmänniska. Och detta är lite av min sommar hittills.
Bilderna får tala för sig. För mig är det underbart.











Tiden har sin rätt att förändras där den går

"Där har tiden har gjort en hållplats för oss och allt som hänt" - Lars Winnerbäck

Igår var jag tillbaka. Tillbaka där det började. Nästan.
Det var samma plats. Träden, sjön, blommorna.
Det påminde om skolavslutning, brännboll, kompisar, samma klassrum.
Det var så mycket mellanstadie. Det samhället är mellanstadie.
Men igår var det annat. Vissa människor har förändrats, andra kommer aldrig att förändras.

Det har hänt så mycket. Nya ställen, ny skola, andra klassrum, nya vänner.
Men syrenerna, träden, fotbollsplanen och skolan finns kvar.
Det är öppet, för vem som helst, alla som vill kan gå dit och andas mellanstadie.



I Köpenhamn och överallt

En lång och härlig dag i en ny stad.
Jag gick på nya gator, såg nya saker.
Det kändes långt hemifrån, det var så annorlunda, så olikt Växjö.
Det var härligt.
Annat språk, annan lukt, andra männsikor.

Och så Söndermarken, äntligen.
Otroligt fint. En lugn oas i stora Köpenhamn.
En obeskrivlig känsla. Så speciellt.












Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

"Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vi vaknar som as 
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel..."



- Lars Winnerbäck "Tvivel"






Lycklig och förvånad




Det är det jag är nu. Och det är en känsla som jag alltid vill ha.
Jag vill alltid vara lycklig och förvånad.
Detta är en stor anledning till de detta!!!!!:


             

      

Den som väntar på nåt gott, säger man ju.
Världens bästa 18årspresent kom två veckor för sent och jag kan inte förklara den lyckan.
GlädjeGlädjeGlädje!!!
Visst är det kul att komma ut i verkligheten?!, fick jag höra idag.
Jag höll inte med först, men när verkligheten ser ut såhär, så ASBSOLUT! 

Personen fortsatte dock: Men den kan vara grym ibland.
Och visst, det håller jag med om. Det blir bevisat alltför ofta.
Men det finns guldkorn också, som man inte får glömma bort.
Mitt guldkorn, som kom på posten i tisdags får mig att bli lycklig.
När det ser mörkt ut så får det mig att le. 
Det guldkornet - fotot på, och från Lars Winnerbäck får mig att vilja leva i denna verklighet.


 


Jag cyklade hem i ösregn, man kunde krama ut en mindre version av Växjösjön ur mina kläder.
Men blöt asfalt luktar sommar, träden blir allt grönare. 
Livet går upp och ner. 




När du är påväg upp, kämpa in i det sista.
När du väl är där, N J U T !





"Du gör mig lycklig och förvånad, det är så det känns, ja lycklig och förvånad" 
-Lars Winnerbäck

Här lever lyckan, lever livet





"Här lever lyckan lever livet
 Det är vår för Hjärter Dam
 Så rusa på rätt in i virvelstorm för vinden är för tam
 Och galna vinterord blir vänner när hon försvinner i hans kram
 Bara vinden är för tam"
"Vår för Hjärter Dam" -Lars Winnerbäck


Som att öppna sina ögon på nytt.
Se allt igen och än en gång upptäcka hur underbart det är.
Vänner, glädje, skratt och allt som hör till det.
Minnen bubblar upp och jag lever på något sätt om dem.
Vi pratar om gammalt, skrattar åt det som varit.
Vi gör om på nytt och skrattar och lever. Skapar nya minnen.








Det är ett stort liv

"Solen går upp över kåk och gränd
Våren är ung och oanvänd
Sången ekar från himmelen sänd
Det är ett stort liv"

-Lars Winnerbäck


"Stort liv" - låten som får mig lycklig och full med hopp.
Vårkänslor. Känslan av att ha allt framför sig.
Viljan att ta vara på varje sekund.
Det är ett stort liv.
Dörrar står öppna.
Jag går en runda, ser solen lysa över hustaken.
Gränserna är långt borta.



Vi hade skogarna i söder och drömmarna i väster

Påsklov. Ledig. Underbart!
Lördagen var full av nya intryck.
Tåg till lilla London, Sveriges näst största stad med landets skönaste dialekt.
TUR-mässan, folk från alla möjliga ställen.
Musik, språk, glädje och inspiration.
Nyfikna och med ett stort leende på läpparna gick vi runt och letade
efter våra drömmar.
"Säg till om ni ser Estland."
"Jag vill gå bort till Spanien."
"Var är Kina?"
Mexico, Japan, Norge, USA, Grönland, Malta, Portugal, Grekland, Kuba, Tanzania, Kenya.

Kom hem med trötta ben och en massa broschyrer.
Tips om hur jag ska nå mina drömmar.
Det var en väldigt rolig dag i staden som jag en gång ska dra mitt flyttlass till.






Tidigare inlägg
RSS 2.0