midahoe

Tisdagen den 8 december.
Jag var glad hela dagen,
gick runt och tänkte på den kommande kvällen.
Lars Winnerbäck i Teleborgshallen.
Ungefär 2 timmar innan insläppet gick Amanda, Emma och jag dit.
Vi sjöng Winnerbäck låtar tillsammans med några andra trogna fans.
En turnébuss körde fram vid ena entrén.
Ut gick Lasse. Han log och vinkade mot vår skrikande grupp.
Spänning och lycka.

Insläppet blev tidigare än väntat och alla fick halvt panik.
Vi kom in, sprang fram till scenen och fick en plats längst fram vid högerkanten.
Först ut, Andreas Grega med häftigt mickstativ.
Han var bra, men i jämförelse med Winnerbäck var han som ett vanligt hus
och Lasse ett sjuvånigt slott.
Bandet började spela, man såg deras skuggor röra sig bakom en vit duk.
Duken hissades upp och Lasse klev fram.
Skrik. Jubel. Alla älskar Lasse.

Det var helt underbart.
Nu är jag hes.
Konstigt tom.
Men full av lycka och längtan.
"Mycket vill ha mera".
Det var han som sa det och det är så sant.