midahoe

Höstlov. Lycka.
Visst, det har redan gått en vecka. Men jag är nöjd.
Har hunnit med mycket.
Jag har hunnit åka med två underbara människor till västkusten.
Vi hade fantastiskt roligt i Göteborg.
Mycket skratt och lek med goa göteborgare. Härligt!
Det är kul, leka med glada barn.
Bekymmerslöshet.
Det smittade av sig.

Göteborg har mycket.
Jag vet inte om det är staden i sig eller bara att det inte är de vanliga platserna jag är van vid.
Haga, mysiga gator, affärer och en skön stämming.
Avenyn, bara för att den är den.
Människorna. Hissingen. Spårvagnar. Dialekten.

Man behöver komma bort.
För att det är kul, men också för att komma hem.

Lite mindre över axlarna nu. Det är skönt.
Denna skoldagen kändes tung och nu har det släppt.
Som i alvedon reklamen, eller nån annan, när huvudverken släpper.
Snart ska jag cykla iväg för att stå och svettas i en gympasal.
Styrketräning. En gympasal full med svettiga envisa tjejer som kämpar
tills armarna nästan går av. Konstigt intresse egentligen.
Men det ger en kick, det peppar.
Allt känns lite bättre idag.

"Vi glömmer höst och vi glömmer vår
Vi glömmer allt och tror att tiden är svår
Men man kommer ihåg sen efteråt att vi hade rätt kul emellan åt"
-"Nån annan" Lars Winnerbäck

Stress. Fruktansvärt olagligt mycket.
Allt är som en enda röra i mitt huvud. 
Samtidigt har jag en massa plugg hängande över
mina axlar. Jag behöver rensa mitt huvud.
Det går inte. Jag kan inte tänka klart.
Tankar om allt och ingenting.
Det är i sådana här lägen som tiden bara går,
man vet inte vart den tar vägen och carpe diem
känns ganska svårt.

Men jag har mina minnen.
Minnen som bland annat är från platsen på bilden nedanför.
Mitt andra hem. Bland de bästa platserna på jorden.
En sommardag där är obytbar.
Där har jag minnen.
Där har jag tänkt tankar.
Tankar om allt och ingenting.

I fredags såg jag premiären av "Fame".
Lyckokänsla. Äkta glädje. Sång, dans, teater. Gåshud.
Fantastiskt bra.
Nyss såg jag Andreas Carlsson på TV.
Fördomar från Idol. En rik snobb som visar upp sitt stela vita leende. Falsk.
Det visade sig att jag hade fel.
TV bilden av honom idag var annorlunda.
Han framgick som en helt annan. Visserligen rik och med ett fortfarande ganska stelt leende.
Men han lever hans dröm och gjorde mig inspirerad att göra detsamma.
Han sa "Jag är ett fan av livet".
Han pratade om hur viktigt det är att någon minut varje dag göra det man brinner för.
Då fick han frågan "Vad gör du under den tiden?"
Svaret var "Mina dagar brukar vara 15 timmar av sånt. Jag har kul hela tiden."

Andreas sa också hur viktigt det är att våga drömma stort.
Hans motto är: "If you can dream it, you can be it"
Han är ett levande bevis på det.