Höst på min planet

Det skymmer fruktansvärt fort.
De orangefärgade löven syns inte så här dags.
Det är mörkt överallt, hösten är ganska grå.
Orange, men grå.
Gårdagen var orange, gul, röd och ljus.
Idag har det varit grått.
Jag är kluven när det gäller hösten.
Ibland gillar jag den, tycker det är mysigt och underbart.
Ibland går jag i ide.



Jag blir en blomma som vissnar lite för varje dag som går.
Men som ibland, när solen lyser, blir påminnd om sommaren och vaknar till, blommar ut.

Jag gillar det också.
Att sitta inne med en mugg varm oboy framför TV:n.
Att bara vara och lyssna på Lars Winnerbäck.
Han får allt att gå vidare.
Snart blir det gråa oranget igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0