Till dom som verkligen har nånting kvar
"Det här är en sång, om en blomma
Det här är en hälsning till dom fromma.
Dom som inte jagar guldet och äran
Dom som ser lyckan I det dom har nära
Dom som kan leva en dag I sänder
Utan oljade tungor och blodiga händer
Dom som inte alltid letar efter spänningen I natten
Dom som kan leva på luft och vatten
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar
Det här är en sång, om en blomma
Till dom som inte är om tomma.
Dom som aldrig patrullerar gamla stan
Eller snortar I sig drömmar runt Karlaplan.
Dom som inte alltid sneglar över dom som har mera.
Dom som sätter barn till världen och får dom att fungera.
Dom som inte vill vara en av ringarna på vattnet
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert.
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar.
Det här är en sång, en blomma.
Det här är en hälsning till dom fromma.
Dom som kan bygga och bygga och bygga
Och resa sig med solen och känna sig trygga.
Som inte schackrar och dealar I en blåfrusen ström.
Där varje handslag är ett vapen och varje andetag en lögn.
Som inte vill vara en av ringarna på vattnet.
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert.
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar."
-"Fanfar" Staffan Hellstrand
Det här är en hälsning till dom fromma.
Dom som inte jagar guldet och äran
Dom som ser lyckan I det dom har nära
Dom som kan leva en dag I sänder
Utan oljade tungor och blodiga händer
Dom som inte alltid letar efter spänningen I natten
Dom som kan leva på luft och vatten
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar
Det här är en sång, om en blomma
Till dom som inte är om tomma.
Dom som aldrig patrullerar gamla stan
Eller snortar I sig drömmar runt Karlaplan.
Dom som inte alltid sneglar över dom som har mera.
Dom som sätter barn till världen och får dom att fungera.
Dom som inte vill vara en av ringarna på vattnet
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert.
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar.
Det här är en sång, en blomma.
Det här är en hälsning till dom fromma.
Dom som kan bygga och bygga och bygga
Och resa sig med solen och känna sig trygga.
Som inte schackrar och dealar I en blåfrusen ström.
Där varje handslag är ett vapen och varje andetag en lögn.
Som inte vill vara en av ringarna på vattnet.
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert.
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar."
-"Fanfar" Staffan Hellstrand
Kommentarer
Trackback
