Välsignad december står för dörrn och livet längtar
Det kanske är pausen från verkligheten. Eller en djupdykning i den.
Jag vet inte, men något har gjort att det har vänt.
Det är första advent och jag lever lite som i en snökula.
En skyddad verklighet? Inte för fem öre. Men det är mysfaktor tusen. Det kan inte kännas så mycket mer filmaktigt än att gå på stan i folk- och snöyra bland sjungande rödklädda musiker.
Skillnaden är att just idag drömmer jag mig inte bort utan lever helt i min verklighet.
Och det känns bra.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Yes, spelningen var officiell. Väldigt intim, svettig och underbar. Fin stämning.
Öppnade ögonen för Sundström också, väldigt, väldigt bra musiker!
Tack!
Trackback
